Hopp och Hej!!!

Vilken helg det blev... Fredags hade vi mys med lite film och karra. Jag är så GALET sugen på socker hela tiden nu, snacka om att ta igen 9 månader utan karrasug.

Lördagd morgon stack J iväg till sthlm för att titta på lite hockey. Medan Teo och jag tog det lugnt här hemma, fick sedan främande av Anna och grabbarna. Dom bjöd på lunch och fina käder till lilleman.. Tusen tack för det!

Åkte sedan upp till L-vik och mossis, blev pizzamacka och trocca. Mmmmmmmm

Söndagen gick också i besökets tecken. Hälsa på kusinerna och Fredrik, sedan styrde vi till Sörviken och familjen Olson Melin. 

Väl hemma i S-vall sedan va det som något sög ur alla min energi och jag somnade i soffan medan J fick ta hand om lilleman. Skönt som tusan va det  

Inatt hade Teo en liten skriknatt, eller så va det jag som va så seg att vakna och ge han mat.  Det är dock väldigt skönt att det räcker med att ge han mat så är han tyst och somnar om sedan. Så att det inte vore en massa magknip och skrik utan att det hjälpte med nått. 

Vi vaknade till ganska tidigt och begav oss ut på stan, Teo var vaken hela tiden så vi passa på att gå in på jobbet så dom fick se att han kunde va vaken också. Dom få ju inte tro att han bara sover hela tiden   

Var och handla så jag kunde laga till en liten lunch nu när vi fick besök av Becca en jobbarkompis. Mycket trevligt att nån kommer och håller oss sällskap så där mitt på dagen. 

Det blev dock en tidigt lunch eftersom vi skulle iväg å BVC.

Där mättes och vägdes lilleman och jag säger bara OJ OJ OJ.... kommer bli en stor kille detta. 

Nu ha han passerat 5kg och är nu 57 lång. Helt galet!!! Inte undra på att kläderna börja bli små, blöjorna lika så. Känns inte alls som han bara är 3 veckor. 

Nu är det mys i soffan som gäller resten av kvällen och hoppas på att lilleman sover bra inatt. 

Ha en bra dag alla goa!!!

Här kommer lite bilder från det att vi kom hem från förlossningen!

Hopp och Hej!!

Snart ha det gått 2 veckor sedan vi kom hem. Tiden gå fort när man ha kul, som sagt mycket besök och en massa presenter. Denna lilla krabat är älskar från alla håll och kanter. 

Han sköter sig rätt så bra än så länge, nu senaste dagarna äter han och kräks. Men kanske lika bra då tömmer han tetrorna och mamma slipper feber. Igår hade jag 38,7 fast än jag tagit Ipren. Mådde så där! Inatt åt han mer än vanligt och fick omedvetet sova på mamma när mamma behagade somna under matningen. Gick ju bra det med   eller ja tills imorse.  Då kräktes han ner sig själv, mig, 3 handukar. 

Igår var det strålande sol och vi tog en rätt lång promis, eller ja lång för att inte gått så mycket alls. Kändes så underbart, klara till och med att gå upp för backarna på södermalm. När vi sedan kom hem så kom mossis och kusinerna och hälsade på. ÄNTLIGEN!!!

Blev lite fika, tecknat och myror i brallan hos dom små. Tro det eller ej men tiden gå rätt fort fast än vi inte gör så mycket. Jag skulle baka igår men blev ju soffliggandes i stället. Kanske idag i stället eller imorgon, ingen panik lixom.

Denna vecka är än så länge näst intill oskrivet. Inga besök inbokade, men ha en känsla av att dom kommer så småning om. Det är bara trevligt. Slipper man känna sig så avskärmad. Kommer det inga besök måste jag någ åka iväg på några  

Ha en bra dag vänner! 

Hopp och Hej!!

Nu är det lite mer än 1 vecka sedan vi kom hem från Förlossningen. Men det känns som att vi alltid ha haft denna lilla prins hemma. Han passar som in hos oss  

Vi har haft många böskare och det har blivit en massa fika och mat. Man skulle kunna tro att jag gått upp till vikten jag va innan han kom ut, men icke här rasar kilona. Jag har plattare mage nu än innan jag blev gravid, dock lite degigare och sladrigare men vad gör väl det.

Idag så ska J iväg och käka lunch med nå jobbar kompisar, medan jag inte känner för att sitta på en resurang med lille man än. Mycket folk och mycket baskilusker. Dom tycker vi inte om!!!

Men jag ska självklart gå föröbi där så dom få se lilla Teo. Tänkte att jag kanske kan ta på mig nå annat än mjukisbyxor och mamma byxor och gissa va lycklig jag blev när jag få på mig MINA vanliga jeans. Dom sitter inte ens tajt.  Nu kanske man kan känna sig lite som folk igen. Kanske till och med lyxar till det med lite maskara.

Det är värre med över delen. Den passar inte mig.... Som sagt silicon bröst är INTE min stil. Dom är nu för stora, otympliga och väldigt läskiga. Tur det är bara för en liten tid man är mjök ko!

Vi ska åka uppöver idag och se hur det funkar med att åka bil 1 timme. Bilen ska nämligen få sommar dojjer, för nu få det verkligen inte komma mer snö. Nu vill vi ha sol och värme.

På tal om sol och värme, så ha min kära twin vart utomlands 1 vecka, nu är hon väldigt saknad här hemma och igår va hon prio 2 i mina tankar. Hoppas verkligen hon ha haft det underbart och att hon vilat upp sig rejält. Hon är värd varje sekund av ledigheten.

Nog om detta. Tar tag i denna dag...borde ni också göra. Puss och kram på er!

Hopp och Hej!!!

Vilken underbar dag vi ha haft. Vaknade vid 7.30 och solen lyste inbjudande för en dag med lite aktiviteter. Själklart börjar vi med morgon mys och sedan frukost.

Hade tid upp på BB vid 9.30 tiden. Som alltid är vi ute i god tid, Teo har gått ner hela 8g (skratt retande när dm räknar med 10%) Så aptiten och min mat är det inge fel på. Allt annat såg också jätte fint ut, även denna gång inte ett ljud från han medan som klämde och kände på han. Peppar peppar så verkar det vara en behändig liten krabat vi har fått. Peppar peppar en extra gång!!!!

Kom hem käka lite lunch och sedan ÄNTLIGEN en promenad i solen. Gick först på jobbet och visade upp vårat underverk, kul att träffa lite kunder och alla på jobbet. Man känner sig instängd i lgh... med tanke på hur social man är på jobbet och hur mycket jag verkligen älskar detta. När Teo blivit lite större kan man hänga där dagarna igenom och titta på alla människor som kommer och går. 

Vi passa på att handla lite och va ute och gick i ca 1 timme. Helt underbart!!! Men som sagt, känner i ryggen att jag är inte alls 100. Teo och jag vila en stund med J va ute och motionerade på riktigt. 

Nu är vi mätta och belåtna, vad ska man nu hitta på? 

Jag har fått tillbaka min godis aptit och det är med råge...suck jag som ha sett dessa 9 månader som en avvänjning. Sedan fick jag ju ett ajabaja finger av bbarnmorskan att man ska inte äta så mycket choklad för då få dom ont i magen, heller inte dricka en massa coca cola (det är absolut inga problem för min del)

Herregud va klockan gå.. nu är det snart dags att sov igen!! 

Vink vink på er

Hopp och Hej!!

Har inte riktigt haft tid att blogga. Men passar på att skriva några rader nu när lille man sover och jag är ensam i soffan  

Som sagt äntligen har våran lilla prins kommit till världen!! Sov vi ha längtat...

Vi njuter av allt i hemmet lugna vrå. Har haft några besökare men inga som kräver annat än att få titta på miraklet vårat. Känns ganska så bra att man inte är den dom kommer att träffa. Tro inte ens man märker att jag sitter i pyjamasen, oborstat hår och se allämnt sliten ut. Men det är konstigt är inte så sliten, lite trött är man allt men kroppen läker och försöker åter gå till det lite normala. Ingen 4348g bebis i magen som sparkar med sina stora fötter på mammas revben.  

Idag så har mjölken runnit till och kan meddela alla att det är ju bara possitivt detta med att föda barn... man bantar X antal kilon på 1 dag. Inom dom närmaste dagarna så har du större bröst än Dolly Parton själv och man måste ju bara så lycklig ut nu när man ha det mest underbara livet att ta hand om.  

Josefine (Bonus moster) fick äran att köra och hämta oss på BB.

Morfar kunde inte hålla sig ifrån längre än Fredag innan han stod och knackade på med finkläderna och världen stoltaste Morfar måste jag säga.

Idag söndag så kom Morfar igen men med sig var Morbros och kusin barnen. Felicia ha ringt och tjatat några månader nu att bebisen måste komma ut. Så det klart hon skulle få se lilleman. Tobbe va lite kaxigare men när det väl kom till kritan va det bara han som ville hålla i lilla Teo och tro inte bilmässan va så viktig längre ;)

Jag ska lägga ut lite bilder på allt detta och alla fina blommor vi fått och Nallar. Men tar det vi annat tillfälle nu ska jag passa på att vila lite innan Farmor och Farfar kommer på besök. J kommer snart hem från innebandy och då kan han och Teo underhålla varandra ett tag. 

Puss på er!

P.S nu kommer detta va lite mer utav en blogg med Teo i fokus. Så ni själva få välja om ni vill följa den eller inte. Vet att det kan bli sjukt drygt och jobbigt med bara en massa bebis snack hit och dit   D.S

Hopp och Hej.

1 vecka över tiden, jag trodde det va ganska lugnt ändå. Så less är jag ju inte.. MEN idag vet jag inte vad som hände, vaknade tidigt, snöade ute och var allmänt jätte trött. Först vid 8 tiden gick jag och la mig i sängen igen, sov till 10 tiden. Började tvätta undan lite vinterkläder. Vektvätten och somnade även där inne i gästrummet. Nån timme senare gick jag runt runt och insåg vad fruktasnvärt less jag va nu och besviken på att bebis inte vill komma ut. 

Nu behöver vi dock inte tokvänta då vi va hos barnmorskan igår. Fick tid nästa vecka för kontroll och eventuellt igångsättning. Så max 1 vecka!!!!

Vill bara att tiden ska gå superfort nu.. jag längtar ju ihjäl mig!!!!

Ska försöka lägga mig tidigt ikväll och se om jag kanske vakna på lite bättre humör imorgon. 

vink vink.

Hopp och Hej!!!!

NEJ INGEN "ALLAN" än  

Har dock insett att jag är nog inte mest less, syrran håller på bli galen, mossis ta mig i örat och J tjatar varje kväll...-kommer den ikväll?

Själv gå jag bara och vänta och vänta på att man ska känna den där smärtan i magen då man bara vet att nu är det dags. Japp jag LÄNGTAR efter smärtan, men jag vet att jag kommer ångra mig så fort den kommer. Vill dock ha lite förvaring så man vet att nu snart så kommer bebis ut. 

Igår var första gången jag kände små hugg i magen som kändes lite mer än vanligt, men det var typ bara 4 gånger under hela dagen. Inget jag kan säga va så märkvärdigt. 

När man bli gravid borde man få veta att så här känns det med sammandragningar, så här känns förvärkar, riktigt värkar och tja allt annat. Så man vet!!!!

Har sett tillbaka lite på alla dessa 9 månader och läst igenom det jag skrivit och så. Det är galet va man glömmer fort. Från början mådde jag skit, kunde inte äta eller dylikt, men tackade ändå gudarna för att jag kunde jobba som vanligt tvinga i mig lite mat och frukt. 

Jag hade väldigt svårt för att hålla det hela hemligt och det gick inte ens 24 timmar innan sis fick veta det, eller hon snarare luskade ut det själv när hon tyckte vi kunde gå på stan och dricka en massa vin.

Hur Fiffi stälde frågan efter att jag bett henne köpa 2 påsar jordnötter ( som jag aldrig äter i vanliga fall), behövde dock salt just då.

Efter några veckor berättade vi för familjerna, J´s mamma och pappa +kusinen. J`s mamma blev så glad att hon fick dricka av pappans vin. J´s syster blev också väldigt glad när vi skickade ett meddelande samtidigt som vi berätta för dom andra. 

Dagen efter så berätta vi för min pappa, han hoppade och stutsade av glädje, slängde sig runt halsen på mig och skrek av lycka......eller så sa han -Jaha va kul!   Vet dock att han blev så glad innerst inne när han insåg va gammal han börja bli  

Brorsan fick veta senare på kvällen när vi var där uppe och hjälpte han smaka av lite whiskey (J smaka inte jag!). Han blev också väldigt glad och började ställa en massa frågor, han ha nämligen teori på vad det bli för kön. SÄGER inget mer för det bli så barnförbjudet här då. J´s kusin som va med blev en aningens chokad tro jag!

Efter allt detta så ha graviditeten gått väldigt bra, mått lite illa, stänidigt täpp i näsan, lite foglossning på slutet medans jag jobbade. Men absolut inget av det kan jag klaga riktigt på. 

Ha man haft lite mer krämper kanske man känt sig mer redo kanske, nu ha jag halvt som halvt panik emellan åt, vet ju inte hur nån värk eller så känns. Ovisheten är olidlig!!!!

Känns dock väldigt skönt att veta om 1 vecka är den ute i alla fall på ett eller annat vis. Vore dock väldigt skönt om den valde att kmma på det själv. J är nu på innebandy och skulle vara ett ypperligt tillfälle att ge sig tillkänna. Kul att se J komma hem i lätt panik. Vet inte var han ha fått det ifrån men han tro att värkarna sätter igång så måste man åka upp på en gång! 

Kan ju faktiskt ta en massa timmar... nu ska jag messa det eventuella chauffören och se om hon är körduglig idag. Kan ju va bra att veta om det skulle va dags. Annars så ha vi bestämt oss för taxi!!

Ge er ut i solen nu och sitt inte och läs min Blogg!!!! Ska jag göra i alla fall. PUSS och KRAM!